I. Kärningrediensen i gin - enbär
Juniper, även känd som European Juniper, är den enda oumbärliga kärnväxtingrediensen i ginproduktion. Den är distribuerad i Europa, Asien, Nordamerika och andra regioner, bland vilka Toscana och Makedonien är de huvudsakliga produktionsområdena, och den odlas också i stor utsträckning i Serbien, Bulgarien och den skandinaviska halvön. Det bör noteras att de "enbär" som vi ofta hänvisar till inte är äkta bär, utan mjuka fjällfrukter som lindas runt oljerika-frön.
Doften av enbär påverkas av faktorer som år och jord, med rika och unika smaklager: kärnan är en stark doft av tall (som härrör från -pinen), följt av gradvis frisättning av citrus, lavendel, kamfer, terpentin, blandade blomtoner, ljung, blandade frukter och hartsaromer. Denna komplexa och skiktade arom går igenom hela smakprocessen av Gin. Bryggare måste noggrant kontrollera kvaliteten och egenskaperna hos enbär för att säkerställa stabiliteten hos Gins arom.
II. EU:s officiella definitioner av Juniper-smaksatt sprit och gin
1. Enbär-smaksatt sprit (bred kategori)
Enligt EU-lagstiftningen Ec110-2008 är spritdrycker med enbärssmak sprit som framställs genom att tillsätta smaken av enbär (Juniperus communis L. och/eller Juniperus oxicedrus L.) till alkohol av jordbruksursprung, spannmål Baijiu eller spannmålsdestillat, med minst 30 volymprocent alkohol.
Under bryggningsprocessen kan ytterligare naturliga eller natur-identiska smaker, aromer eller aromatiska växter och delar därav inom den angivna omfattningen användas, men enbärens sensoriska egenskaper måste vara tydligt urskiljbara, även om sådana egenskaper är försvagade i vissa fall.
2. Gin (smal kategori)
EU har en striktare definition av gin: Gin är en typ av enbärssmaksatt sprit som får sin smak genom att tillsätta enbär (endast Juniperus communis L.) till alkohol av jordbruksursprung som är organoleptiskt lämplig, med en lägsta volymalkohol på minst 37,5 %. Under bryggning får endast de angivna naturliga eller natur-identiska smakerna och smakerna användas, med huvudsyftet att säkerställa att enbärsarom är huvudsmaken.
Populärt sett kräver lagen tydligt: Gin ska vara smaksatt med enbär och andra följsamma växtingredienser, med enbärssmak som kärnan, och alkoholkoncentrationen vid tappningen får inte vara lägre än 37,5 %.
III. Global klassificering av gin (efter bryggprocess/producerande region)
Som världens största kategori av sprit produceras Gin i många länder runt om i världen. På grund av skillnader i råvaror, kryddor och bryggprocesser har en mängd olika underkategorier- skapats, enligt följande:
1. Gin (grundläggande version)
Syftar specifikt på gin gjord genom att lägga till naturliga smaker eller lagligt tillåtna artificiella smaker till alkohol, utan begränsningar för färgning eller sötning.
2. Destillerad gin
Tillverkad genom att omdestillera neutral alkohol med lagligt tillåtna naturliga/konstgjorda smaker; efter destillering kan ytterligare alkohol som överensstämmer med de tidigare ingredienserna eller andra naturliga/konstgjorda smakämnen tillsättas, och färgning och sötning tillåts.
3. London Gin/London Dry Gin
Återdestillera hög-alkohol i en traditionell destillation i en miljö som endast innehåller naturliga smaker, med alkoholkoncentrationen efter destillering som når minst 70 %; ytterligare alkohol kan tillsättas efter destillering, men ingredienserna måste överensstämma med de föregående.All färgning eller sötning är förbjuden, och det är en av de mest populära ginkategorierna i världen för närvarande.
4. American Gin
USA har en relativt flexibel definition av gin: den kan göras genom att destillera/omdestillera maltröra, blanda alkohol med enbär och andra aromater, eller använda extrakt av dessa material; kärnsmaken måste komma från enbär och alkoholkoncentrationen vid tappning får inte vara lägre än 80 proof (motsvarande 40 volymprocent alkohol).
5. Dutch Gin (Jenever)
Syftar specifikt på gin gjord genom att blanda alkohol, spannmålsvin eller destillerad sprit med-enbärssmak (enbärssmak kanske inte är huvudsmaken), och volymen på träfaten som används för bryggning får inte överstiga 700 liter. På grundval av detta är det ytterligare uppdelat i två kategorier:
Traditionell holländsk gin: innehåller minst 15 % maltvin per liter, med en sockerhalt som inte överstiger 20 gram;
Jonge Gin: innehåller högst 15 % maltvin per liter, med en sockerhalt som inte överstiger 10 gram.
6. Cologne Gin (Kölsch Gin)
Syftar specifikt på gin med en maltvinhalt på minst 51%.
7. Gin Gin
Bryggad av 100% ren spannmål; på grundval av detta är den uppdelad i Traditional Grain Gin: som måste bryggas av 100 % ren spannmål och lagras i minst 1 år.
Förutom ovanstående klassificeringar har gin från vissa producerande regioner EU:s skyddade ursprungsbeteckning (AOC, appellation d'origine contrôlées) för att säkerställa dess kvalitet och regionala egenskaper, främst inklusive:
Belgien: regionerna Hasselt, Balenheim, Pakerke och Oost-Vlaanderen;
Frankrike: Artois-regionen i Flandern;
Tyskland: Coevorden-regionen i provinsen Ostfriesland.
